Newton-Sofia.

I'm in your gravity


Har bundit fast mig själv med mina tankar.

Jag har renoverat mina skor med silvertejp.
Hoppas på något sätt att det ska få mig att gå bättre.
Måste anpassa materialet efter terrängen.
Det är snårigt och vasst.
Höga skor behövs då i bra material som inte släpper igenom allt för många taggar.

Jag längtar hem trots att jag precis åkte.


Tryggheten i en barndomsvän.


E.
Ibland är det svårt att vara grym utan dig vid min sida.
Ser tillbaka i tiden.
Så många skratt, svek, tårar och stunder av glädje vi upplevt tillsammans.
Jag saknar dig.
Och  jag saknar människan som jag var när vi stod bredvid varandra. 
Jag förändras.
Du med.
Jag är rädd.
Men vi är en. Hör ihop. Som två träd på samma rot.
Jag är för alltid din vän. 

Försöker gå oberörd förbi.

Why does my heart cry?
Feelings I can't fight.



She may be the mirror of my dreams.
A smile reflected in a stream
She may not be what she may seem
Inside her shell

Tårar mot en snäll axel.

Längtar hem lite smått.

Otippad avsändare.

Någon sa till mig i dag att jag måste finna mig själv.
Sa att det är jag som måste börja bestämma.

Motsatsen till Sokrates blev Platon. Trots att de var lärare och elev.

Tror jag är någon i en novell jag skrev.
I en idévärld.
Där allt är perfekt.
Där jag var nöjd.

Jäla vad jag har snöat in på kultur- och idéhistoria.

Tydligt suddigt.


Stel kropp med livlig själ.

Tränar på att le för sig själv.
Tränar på att känna sig tillräcklig.
Tränar på att vara bra.
Sitter still.



Jag har det bra.

Bra stunder i suddiga majkvällar.











Fysiskt blir psykiskt och tvärtom. Åt alla håll och kanter.

Enligt Platon så finns det två världar.
En sinnesvärld
och en idévärld.
Kroppen kommer från sinnesvärlden
och själen från idévärlden.

Min kropp och jag är inte i samma värld just nu.




Rosseau - känsla eller förnuft?

Snurrande tyskar och illamående.

Jag älskar dagar när man kommer fram till många smarta slutsatser och beslut.
Idag är en sådan dag.
Jag har sovit 11 timmar och är sjuk.
För mycket tid att tänka.

Skit-måndag och stress-vecka.

En känsla av ångest fyller mig.

Den börjar i magen.

Sprider sig ner i låren, vaderna och fötterna.

Sprider sig upp mot bröstet och lämnar en tryckande känsla av att inte få tillräckligt mycket luft.

Den sprider sig ut i armarna. Ut till mina fingertoppar som blir fumliga.

Kroppen värker och skriker. Den täcker mitt huvud som en hinna. Finns i huden, finns inuti.



En successiv avgiftnings process.

Vill skrika
kasta saker omkring mig
springa tusen mil
och banka huvudet mot en vägg.
Vill sjunka ihop
gråta
bli stilla och orkeslös.
Vill skratta
le med ögonen
och känna mig betydelsefull.

Jag är.
Behöver en utsträckt arm.

Grön-bruna ögon.

Tänker säga nej.
Nu.


PS.
Jag älskar våren.

Vår.



Vår. I en park. Med minnen. Med en humla. Med dig.

Inga ord.


Bortsprungen tid.

Hallå!?
Tiden?
Jag letar efter dig..



Förnufftet i mig har blivit min bästa vän
och min värsta fiende.

RSS 2.0