Sofia.

Om jag kunde skriva.
Om jag på något sätt kunde skriva ner de tankar som stormar i mitt huvud.
Låta de bli ord och klara meningar.
Om jag kunde skriva.
Om varje känsla inom mig skulle formas så att jag kan förstå dem.
Om jag kunde skriva.

Ett tåg åker skumpande fram med okänd destination.
Livet är allt bra underligt.
En tår rullar sakta ner för en kind.
En enstaka liten tår till bristningsgränsen fylld med smärta och förtvivlan.
Hopp finns alltid.
Liksom ett par röd skor skiljer sig från mängden.
Hopp finns alltid.

Lycka och återigen lycka har strömmat inom mig men,
som ett knytnävsslag som träffar ett ansikte
revs de forna stygnen upp.
Tillfälligt läkta av tid och självbehärskning.
All motivation försvann i en nanosekund av för lång betänketid.
Men, tacksamhet och längtan finns kvar.
Inpräntat i den djupaste delen av ett hjärta.
Hopp finns alltid.

Ordet underskattas.
Någon slags betydelse har nog dessa ord, men
det är för många stavningsfel för att förstå deras innebörd.

Ett tåg skumpar fram med okänd destination.
Livet är allt bra underligt och underbart.
Om jag kunde skriva så skulle jag skriva om det.