Tändvirke. Mjukt sådant.

När man inte finner insperation kanske det finns motivation?
Jag hoppar upp och ner och försöker.
Det går ganska bra.
Jag ler.
Det finns en liten eld inuti mig som väntar på att växa sig större.


Fastrotat träd.

Ibland möter man människor som gör skillnad.
Kanske inte alltid drastiskt men det händer något.
Jag mötte en sådan människa.
En man som jag aldrig förut träffat gjorde inverkan på mig,
gav mig tankar och gjorde genom sitt sätt att vara att saker och ting blev tydliga.
Underligt.

Jag vill vara en människa som gör skillnad,
för mig och för andra.


Namnsdag den 22 mars.

Tänker ha en Kent-höst och vara glad.

Väderprognos.

Det regnade idag. Mest hela tiden.
Men.
Det var sol i alla fall,
bara för att det finns människor som byter ut regnet mot sol.

Löjligt glad. Nästan lite patetiskt.
Men jag är nöjd och lite feg.

Dammar.

Melissa Horn – Sen en tid tillbaka

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Festivalsjuk.

Feberyra och ösregn.
Hej skolstart och flytt.

Med nya fast samma ögon. Bruna fast en nyans av ljusblått.



Perspektiv från min sida. Inte någon annans.

En bortglömd förhoppning tändes igår.
Jag hoppas så fruktansvärt.
Det var längesedan jag bara vill försöka igen.
Har alltid bara önskat att kunna leva i dåtiden igen.
Men nu hoppas jag på en ny chans, en ny tid
att återigen vara.
Att återigen hoppas.

En brinnande längtan gnistrade till igår.
En smärtsam glöd tog sin sista suck.


Byt fot.

Between who you are and who you could be
Between how it is and how it should be

I never, never thought that
I would fall like that
Never knew that I could hurt this bad

I'm learning to breathe
I'm learning to crawl
I'm living again, awake and alive
I'm dying to breathe in these abundant skies
These abundant skies
Abundant skies.



Ler.

Har återfunnit en ny styrka.
Inuti.
Ska bara hålla fast vid den.

Har också vänner som bär.
E.O.E.E.

Samlar till reservtanken.

Det tändes en glödlampa över mitt huvud.
Saker som förut legat i dimma blev klara.
Jag är tacksam än en gång.

Ett rosa band på min arm symboliserar nyskapande och mod.
Jag gjorde något i dag som jag aldrig har gjort förut.
Aldrig någonsin.
Lite farligt och vågat för att vara mig.
Lite stolt trots skräcken som är mitt skoskav.

Har fått lära sig nya saker.
Jag är verkar synligt i det dolda.

En fri zon. För mig.

Ibland gör det väldigt ont i mig.

Jag ska röja på Frizon med världens bästa människor och pressa det sista ur sommaren.





(Jag har blivit tjock.)

Söker den största delen av mig på okänd mark.

Flyr.
Flyr bort för att komma hem.
Är livrädd.
Försöker andas men luften når inte mina lungor.

Det var mörkt ute i natt.
Mörkret var så intensivt och omfamnade mig.
Mitt lilla stearinljus kunde inte stå emot utan uppslukades av natten.
Det brann någonstans.
Jag var livrädd då med.
Röken stängde av min handling och jag var fast,
utan möjlighet att röra mig i något som kändes som en svart evighet.

Strävar efter någon som är.
Strävar efter den som kan lindra.
Strävar efter den enda.
Flyr för att kunna sträva.
Behöver hitta hem.

Olika som bär.

Om 12 timmar kommer jag sitta i en bil.
I den lilla röda bilen kommer också tre andra sitta.
Tre stycken flickor som är ganska lika mig.
Tre stycken människor som är så där bra som det är svårt att vara.

Den lilla röda bilen ska åka till en av världens bästa platser.
Vår plats.

Jag är glad att kusiner finns.

Öga, öga, näsa, mustasch.



Hihi. Det var nog bästa dagen.
Ler åt den dagen.
Önskar lite att det vore så ibland igen.
Men vad tjänar det till?
Att ångra och älta?
Inget. Inget alls.
Är kreativ, snickrar och lever i nuet.

Hesselstrandz.

För gammal för troll.

Har brutit byxorna, det svider i skjortan och slipsen är svullen.
Det känns så i alla fall.

Är arg.

Vassa knappnålar utan en fingerborg.

Jag är trött.
Överallt.

Idag var bra,
rött och rosa är inte bra.
Tillsammans.

Jag är tom.
Saknar något.

Innanför staket på fel sida.

Tänker säga att jag är back on track för då kanske det blir så.
Intala sig själv något.

Jag har rätt stor inverkan på mig själv.


Spontana med de bästa i morgon.
Hatar att nåla ihop rosa och rött tillsammans.
Det passar liksom bara inte.

18 pärlor.

Ordlös men betydelsefull jazz har bytt ut Kent för tillfället.
Det är meningen att man ska sova på nätterna.
Det blir mörkare tidigare nu.
För varje dag som går blir natten ännu lite mörkare.

Det sitter ett armband på min handled.
Fyra bokstäver som för tillfället betyder allt.
Ger ljus.
F.R.O.G.

RSS 2.0