Det står något på mitt kylskåp.
Hålls om.
Finner ett leende i mungipan och låter
det sprida sig.
Vill se mig själv genom dina ögon.
Blå fast med brun syn.
Finner styrka i mig själv genom dig.
Vit flagg.
Delad.
Slits itu i en dragkamp om mig själv.
Vet inte om det finns en vinnare,
men definitivt en förlorare.
Kanske fler.
Ordlöst.
Behöver ett slag på kinden,
någon som väcker mig ur dvalan.
Finner inte orden.
Bara toner.
Letar efter rätt harmonier för att bygga en melodi.
Något som kan ersätta orden jag inte kan forma i min mun.
Letar bakåt i tiden men finner inget av vikt just nu.
Perspektiv.
Jag är, är brevid mig igen.
Jag kan se det.
Spegelbilden av ett hjärta.
En modell.
Ett ideal i Platons idévärld.
Finns det perfekta verkligen på bild?
Världen är här och ingen annan stans.
Måste se verkligheten,
inte leva i någon idévärld.
Ett frö är sått och det har börjat gro i mitt hjärta.
U-sväng på landsväg.
Hjärtat dunkar hårt i bröstet och
en liten sten finns i magen.
Den är ganska vass,
skär lite inom mig.
Finns utanpå och på djupet.
Som en sjukdom i skelettet utan bot.
Vad betyder något,
när man inte vet om något existerar.
En liten ensam tår pressar sig igenom
hårt slutna ögonlock.
Vilar tryggt på otrygg mark.
Allt betyder ingenting,
om inte är finns.
en liten sten finns i magen.
Den är ganska vass,
skär lite inom mig.
Finns utanpå och på djupet.
Som en sjukdom i skelettet utan bot.
Vad betyder något,
när man inte vet om något existerar.
En liten ensam tår pressar sig igenom
hårt slutna ögonlock.
Vilar tryggt på otrygg mark.
Allt betyder ingenting,
om inte är finns.
Nej till ja och tvärtom.
Vissa ord kan ersätta andra.
Vågar du, vågar jag.
En bild säger mer än tusen ord.
Men ett leende kan dölja dölja hälften av dem.
3000 meter hinder.
Sprang på vilja.
Men det var värt det, på sikt.
Ordet jag söker är nog stolt.
Någon sa mitt namn.
Leendet finns bakom mina ögonlock.
En tredjedel av lycka.
Hanterade inte situationen så bra.
Ska göra det bättre i morgon.
Gömmer mig bakom musiken,
och andra människor.
Inspirationslös.
Öppnade nog fel dörr till lovet.
Valde den som det stod dåtid på.
Gick inte in men
stod med fötterna på var sin sida om tröskeln.
Minnena var för många,
var nära att kväva mig.
Minnen och tankar för krig mot förnuftet.
Försöker stänga dörren.
Öppnar nästa dörr.
En blick bakåt.
Skuggan av mig står kvar med foten i dörrspringan
medan flickan med ett leende går över tröskeln
till dörren som är röd.
Håller ballansen.
Valde den som det stod dåtid på.
Gick inte in men
stod med fötterna på var sin sida om tröskeln.
Minnena var för många,
var nära att kväva mig.
Minnen och tankar för krig mot förnuftet.
Försöker stänga dörren.
Öppnar nästa dörr.
En blick bakåt.
Skuggan av mig står kvar med foten i dörrspringan
medan flickan med ett leende går över tröskeln
till dörren som är röd.
Håller ballansen.
Þúsund ár í orðum. Sárin saman þau gróa. Síðustu tárin renna burt.
Som en skugga kommer krypande,
blir längre ju längre dagen går,
större ju längre bort solen går.
Texten som försöker nå mig är på ett främmande språk.
Okända ord i en vacker melodi.
De finns i musiken.
Dubbelt upp.
Dubbelt bra.
Dubbelt starka.
Sigur Ros – Heima
blir längre ju längre dagen går,
större ju längre bort solen går.
Texten som försöker nå mig är på ett främmande språk.
Okända ord i en vacker melodi.
De finns i musiken.
Dubbelt upp.
Dubbelt bra.
Dubbelt starka.
Sigur Ros – Heima
Pärmbyte på en 18 år gammal bok.
Ett år har gått sedan förra året.
Nytt.
Oskrivna blad som bara väntar på att fyllas.
De första orden har guldkant
Tänker skriva en roman,
eller kanske en symfoni.
Men det är nya ord
med nya stavnignar,
nya toner med ny innebörd.
Löser upp fler och fler knutar på repen som binder mig.
Det är inte många kvar,
kanske jag kan flyga igen om inga band håller mig kvar,
inga lås som håller mig fast.
Man ser världen från olika vinklar.
Om jag anstränger mig minns jag att det är så mycket
större ovanifrån.
