Utan aningar.
Jag vill köra bil.
För att känna att jag är på väg någonstans,
trots att jag inte är det.
Köra utan mål,
jag kommer i alla fall till olika platser.
Jag vill trampa gaspedalen lite för djupt mot botten
och känna att allt går lite för fort.
Spola fram tiden en aning.
Jag ska ta vara på tiden när jag väl stannar,
men just nu vill jag bara köra.
Följa en väg,
det finns skyltar och vänner som vägleder.
Det är inte jag. Det är en spegelbild av mig.
När inget hjälper.
När man inte lägre kan påverka det som sker.
När inget man säger eller gör kan ändra situationen.
När det man vill ha mest av allt är utom räckhåll.
Och Gud det gör så ont när nått så nära kan va så långt bort.
Det finns så mycket man vill,
man glömmer omvärlden ibland,
de har lika stark vilja som du, om inte starkare.
Man kan inte påverka allt,
så lev med det.
Anpassa dig till situationen.
Men jag tänker göra uppror ett tag till.
Så småningom kommer nog din vilja vinna i alla fall,
för den kan jag inte påverka.
När inget hjälper.
ABCDEFG. Toner och bokstäver.
Hur kan man förlora sig in i musiken, Till musiken?
Ge allt man har och är till musiken, ge hela sin själ till toner och ord.
Hur kan smärtan bli så påtaglig i toner utan ord?
Hur kan glädjen växa sig så stor av ord någon annan har skrivit?
Hur kan hjärtat sluta slå?
Musiken förstör och helar.
Finner mig när jag själv inte gör det.
Sätter mina känslor i perspektiv.
Kanske tur att jag gillar höst.
Jag betraktar en flicka på tåget.
Hon har ett hjärta runt sin hals,
fritt till beskådan.
Lite som mitt.
Hennes läppar är röda och hennes ögon försvinner
bakom allt smink.
Kanske hon vill döljda sig.
a.
Jag betraktar mig själv på tåget.
Med ett härta fritt till beskådan,
ringar under ögonen av för lite sömn
och av sommarens spår.
Vad är det jag försöker dölja?
Jag luktar fortfarande rök,
och jag vet att jag borde ha försökt.
Jag är så trött på allt det här.
Nu vill jag sova tills jag vaknar,
jag vill hitta det jag saknar,
jag vill börja om igen.
Det är sommarens sista sång,
som tonat ut en sista gång.
och det verkade så bra,
men allt jag inte sa,
jag tror hösten kan bli lång
Hopp är bara ett ord. Men ord är ganska betydelsefulla ibland.
Fick ett slag av hösten idag.
Blåsten ger kalla kårar på mina bara ben.
Regnet slår mig i ansiktet och jag är för en sekund ur ballans.
Skavsår av sommaren och trasiga skor
gör att jag går barfota genom stan.
På en iskall trottoar som är full av gula löv.
Hösten närmar sig.
Jag vill inte att det ska bli missförstånd.
Sommaren kommer så småning om att gå över till höst.
Som den alltid gör, och alltid kommer att göra.
Jag och en vän plåsterade våra hjärtan.
Med bamseplåster.
Jag tror det hjälper.
Men jag saknar forfarande.
Du gör inte.
Festivalyra och för lite sömn.
Man lever livet.
Dansar ohämmat till musiken och känner sig fri.
Skriker fram sångtexter man inte kan orden i.
Träffar nya människor.
Sjunger från hjärtat i texter som kunde ha varit ens egna.
Lever på nätterna för att se solen gå upp,
känna ruset av trötthet och välbehag.
Ser kärleken som nästan går att ta på.
Finner vänner.
Bär ett halsband.
Hör skratten, ens eget hörs starkast.
Man lever livet.
Pressar det sista ur sommaren och dansar till en låt till man aldrig hört.
Ler.
Fred på blodigt allvar.
Fred med sig själv.
Såg ett foto på skylt. Hoppas på budskapet.
Om jag kunde skriva.
Om jag på något sätt kunde skriva ner de tankar som stormar i mitt huvud.
Låta dem bli ord och klara meningar.
Om jag kunde skriva.
Om varje känsla inom mig skulle formas så att jag kan förstå dem.
Om jag kunde skriva.
Allt stannar upp vid detta om.
Tänk om?
Jag hatar ordet,
för det ifrågasätter allt.
Allt som är och har varit självklart.
Det ifrågasätter allt som jag gjort, gör och allt jag är.
Lycka och återigen lycka har strömmat inom mig men,
som ett knytnävsslag som träffar ett ansikte
revs de forna stygnen upp.a
Tillfälligt läkta av önsketänkande och självbehärskning.
All besvikelse rann fram i en nanosekund av för lång betänketid.
Men, tacksamhet och längtan finns kvar.
Inpräntat i den djupaste delen av ett hjärta.
Hopp finns alltid.
Klamrar mig fast vid det och försöker än en gång
glömma att ordet om existerar.
För vad ska jag då stå på?
Jag stal ord, mina räcker inte till.
The boy saw the comet and he felt as though his life had meaning.
And when it went away,
he waited his entire life for it to come back to him.
It was more than just a comet
because of what it brought to his life,
direction, beauty, meaning.
There are many who couldn't understand,
and sometimes he walked among them.
But even in his darkest hours,
he knew in his heart that someday it would return to him,
and his world would be whole again.
And his belief in God and love and art would be re-awakened in his heart.
Jag vill gå i röda skor igen, med allt som står skrivet på.
Dom är trasiga.
Hoppas på svar. På Onsdag.
Jag behöver ord, men hittar inga.
Min kropp är kall,
men jag är i lågor.
Saknar jag är.
Jag måste rota i väskan efter mod.
Ibland är det skönt att inte ha full kontroll,
bara tänka irrationellt och dumdristigt.
Jag dansar till dålig musik och håller inte min ballans.
