Utan tidsmaskin.
Skriver om resor.
Armstyrka.
Jag somnar till ljudet av regn som slår mot fönstret.
Blandade känslor.
Om jag kunde skriva.
Om jag på något sätt kunde skriva ner de tankar som stormar i mitt huvud.
Låta de bli ord och klara meningar.
Om jag kunde skriva.
Om varje känsla inom mig skulle formas så att jag kan förstå dem.
Om jag kunde skriva.
'
En bil kör fram med okänd destination.
Livet är allt bra underligt.
En tår rullar sakta ner för en kind.
En enstaka liten tår till bristningsgränsen fylld med smärta och förtvivlan.
Hopp finns alltid.
Liksom ett par röd skor skiljer sig från mängden.
Hopp finns alltid.
'
Lycka och återigen lycka har strömmat inom mig men,
på en nanosekund så kan allt förändras.
'
En litet sandkorn av bitterhet,
Men, tacksamhet och längtan finns kvar.
Inpräntat i den djupaste delen av ett hjärta.
Hopp finns alltid.
'
Ordet underskattas.
Någon slags betydelse har nog dessa ord, men
det är för många stavningsfel för att förstå deras innebörd.
En bil kör fram med okänd destination.
Livet är allt bra underligt.
Om jag kunde skriva så skulle jag skriva om det.
Ingen rubrik.
Melissa Horn – Jag saknar dig mindre och mindre
Trodde det var mina ord, fast det var någon annan som sjöng.
Mina ord har sinat.
'
Men jag behöver dig,
kom hit och rör om.
Jag behöver nått att skriva om.
Fritt till beskådan.
Ett trasigt lås.
Ett hänglås har man för att låsa fast saker.
Låsa fast, och låsa in sådant som är värdefullt.
Människor vid sin sida kanske.
En pojke har ett hänglås runt sitt hjärta.
För att de som lever där ska stanna
och för att inget ont ska tränga in.
Det gick i delar.
Människor är inte skapade för att vara fastlåsta.
Hänglåset kommer gå sönder.
Ett hjärta är starkare än metall om viljan finns.
Det finns människor som kommer in i våra liv och lämnar det igen.
Det finns också människor som kommer in i våra liv
och stannar en stund, för att lämna fotspår i våra hjärtan.
Ett hänglås har man för att låsa fast saker.
Låsa fast, och låsa in sådant som är värdefullt.
Människor vid sin sida kanske.
En pojke har ett hänglås runt sitt hjärta.
För att de som lever där ska stanna
och för att inget ont ska tränga in.
Det gick i delar.
Människor är inte skapade för att vara fastlåsta.
Hänglåset kommer gå sönder.
Ett hjärta är starkare än metall om viljan finns.
Det finns människor som kommer in i våra liv och lämnar det igen.
Det finns också människor som kommer in i våra liv
och stannar en stund, för att lämna fotspår i våra hjärtan.
Men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.
När det är dimma ute kan det vara svårt att se.
Man får i alla fall se de små glädjeämnena,
det är vindstilla.
Ingen kall vind som blåser in dig på okända stigar.
Trots att din väg just nu är välkänd är det svårt att se var du sätter fötterna.
Lita på magkänslan och minnet att du inte snubblar,
men det finns inga garantier.
Livet är lite lättare när man ser.
Utan ord.
Orkar inte tala.
Smile an everlasting smile.
Begränsad.
Jag kan inte påstå att det gjorde mig ledsen,
inte heller att det gjorde mig glad.
Men det kändes.
Som ett lätt slag i ansiktet som sa:
vakna!
En nobellpristagare skriver om ord, ord utan språk.
Det krävs fundering, jag vill kunna tala.
"Är det innerligt förflutet
Eller små banaliteter?"
Eller små banaliteter?"
När någon annan lägger orden i munnen.
Regnet slår mot rutan och löven virvlar över gatan.
Kylan både syns och känns.
Det gråa sprider sig fort över staden,
det är höst på riktigt nu.
Jag gillar den,
jag gillar regndropparna som bildar vattenpölar utanför mitt fönster.
Sjunger på känsla.
Inget annat än jag och musiken finns i de sekunderna,
musiken är jag.
Jag går i vinterskor på hösten,
alltid förberedd för storm.
Jag kan tänka tills det knappt finns nåt kvar,
jag har känslor utan uppehåll.
det där som jag blir ledsen av.
Pekar mot norr.
Det kallas substitut
och du har allt för många av dem.
Du hittar substitut för att känna att du duger,
för att tomrummet i bröstet ska bli lite mindre.
Du stänger dörren om dig
för det är det bästa sättet att inte bli sårad.
Ditt hjärta är fritt att beskåda
men vissa ögon vill inte se.
Så sluta.
Ensam på håll. Inte i verkligheten.
Det rullar framåt och blir bättre för var dag.
Gör allt för att behålla modet
men när ensamheten kryper inpå så blir allt svårare.
Det är så mycket blandade känslor,
besvikelse, glädje, tacksamhet, ilska, avundsjuka, nyfikenhet.
Vänner.
Jag ser en pojke,
en människa jag en gång stod nära.
Han viker bort sin blick varje gång jag söker den.
Det finns fler än tre visa män.
En vis man sa:
"När allt gammalt försvinner, när minnen bleknar
är det nog ett tecken på att man ska börja om.
Det som var då, var då.
Låt det också förbli så, ingen kan leva i minnen för alltid.
Den tiden var bra, men nu är tiden ny.
Lev idag."
A.B.C. = K.L.M.
Höst.
Lite vingligt på hjul.
