När någon annan lägger orden i munnen.

Regnet slår mot rutan och löven virvlar över gatan.

Kylan både syns och känns.

Det gråa sprider sig fort över staden,

det är höst på riktigt nu.

Jag gillar den,

jag gillar regndropparna som bildar vattenpölar utanför mitt fönster.

 

Sjunger på känsla.

Inget annat än jag och musiken finns i de sekunderna,

musiken är jag.





Jag går i vinterskor på hösten,
alltid förberedd för storm.
Jag kan tänka tills det knappt finns nåt kvar,
jag har känslor utan uppehåll.

Har bestämt att stå helt utanför,
det där som jag blir ledsen av.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0