Kortfattat med ordet ledsen.

Det räckte inte.
Trots att du älskar mig räckte inte min prestation till.
Kan inte skilja på fysisk och psykisk smärta,
bedövar mig när de smälter ihop.

Rädslan är som en slöja kring mitt huvud,
ovisshet.
Har fått svar men allt för många nya frågor väcktes.
Vet inget.
Tappade fotfästet,
föll tillbaka,
mindes känslor jag stängt dörren till.

Det som betyder något är du.
Det du är.

Rak som en motorväg.

Tvärtom.
Tusen år och tusen mil,
vi sitter inte längre i samma bil.
Vinkade av det förflutna och åkte i motsatt riktning,
i en röd bil.
Tusen år och tusen mil,
med dig kan jag åka tusen till.
Förändringen är ristad i sten.

Bara en fråga återstår.
Kent – Hur Jag Fick Dig Att Älska Mig

Frågor utan svar.

Finns det en gräns?
Existerar det en mur som säger hit men inte längre,
en mur som man lätt kan förstöra,
men ytterst sällan klarar av att bygga upp gen?
Är den bildlig eller matriell,
för det är en mur utanför mitt fönnster.
Det som skrämmer är ångern som gömer i sig skuggorna bakom huset.
Är rädd att den utan förvarning ska attakera mig,
jag kommer inte ha en chans att kunna försvara mig.
Ett fartyg som ligger i hamn är tryggt,
men det är inte vad fartyg är byggda för.

Som kolsyra i kroppen.

På en minut kan så mycket förändras utan att något egentligen händer.
Från ett klockslag till ett annat.
Från 23.59 till 00.01
Från 17 till 18 på en minut.
En kyss i solen och två namn på en vägg.
Lycklig.

Xllt xnnxt än betydelselöst. X.

Det är ju bara ord.
Uppbyggda och söndertrasade i bokstäver.
Tros vara så obetydliga ensamma.
Borttappade, glömda och felanvända bokstäver förstör ordet.
Ett M blev till ett H.
Fick fel innebörd.
Ovilja blev till vilja när jag glömde ett O.

Det lilla till synes betydelselösa är byggstenarna
till något mycket större.
Betydelsefullt.
Men det är ju bara ord,
ord som är byggstenar till något ännu större.



Fotfäste utan fötter.

Jag gillar regn.
Finner någon slags tröst i att världen fungerar,
trots att jag inte alltid gör det.
Balanserar på den tunna linjen mellan
eforisk lycka och
smärtsam olycka.
Är labil, tippar nog snart.

Går på en väg full av människor, ska bara urskilja vem av dem som är jag.

Skallgångs-kedja efter mig.

Simmar motströms i min egen ström.
Mot mig själv,
inuti.
En textrad gav mig ett slag i ansiktet,
och kanske ett litet hugg i bröstet.
Lyssnar efter vägledning.
Har vänner som betyder allt.
E.E.O.K.O.A.A.J.L.H.

Hittar ord med hjälp från Lars.

Tänk om jag ångrar mig och sedan ångrar mig igen.

Jag får nog hålla allt tillbaks
det fins ingenting som räcker
hjärtat kom aldrig till tals
i ett block som bara läcker

Om jag tappar allt igen,
det är möjligt att det händer
det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav ch alla länder

RSS 2.0