Kung Sofia.

Seglar utan segel.
Bromsar utan broms.
Kör utan att se.
Insikt.
Det tar den tid det tar,
men var dag ger den mig ett slag.

Om jag styrde världen
kanske det skulle sett ut på samma sätt.

Jamie Cullum – If I Ruled The World

Önskar på en fallande stjärna.

Snön knarrar under mina fötter som vandrar
på allt för välkända gator.
Samma ljus
samma lukt
samma människor som alltid.
Går förbi min gamla och förut så stora skola,
den ser för första gången liten ut.
Har kanske växt ur den.
Lät trädkronan känna sina rötter.
Kluven.

Fötterna går av sig själva.
Stängde av tankar, om och måsten.
Det lilla som blev kvar var ett par ögon.
I drömmen ler de åt mig.

Vänd dig inte om. Jag gjorde det.

Tittade bakåt över axeln.
Trodde inte att det gjorde så ont
som det faktiskt gjorde.
Vill sudda och skriva nytt.
Det var lögn. Det var mitt fel.


Kindred Spirits – Fix You

Vinnaren tar allt.

Orden försvann.
Stals från mina läppar.
Kvar blev bara den tryckande känslan i bröstet,
den som inte går att beskriva.
Tre bokstäver.
N.E.J.
Jag önskar att det var jag,
men jag förstörde min chans,
jag förlorade och någon annan vann.
Fan.
Nej.

Ovana.

Tittar genom glas.
Bilden kanske blir lite klarare nu. 
Skarpare.
Upptäcker kanske små nya detaljer som jag inte sett förut.
Eller inte.

Utan dubbdäck på is.

Vill köra bil lite för långsamt.
Titta på det som är utanför samtidigt,
om man kör för fort hinner man inte det.
Jag har kört för fort.
Jag han inte se något alls.
Inte det självklara,
vackra och det ledsamma.
Bara suddigt.
Det var dumt,
för jag har förstått att jag körde förbi
en av världens vackraste platser.
Jag missade allt på grund av att jag körde för snabbt.

Lovar att hålla hastighetsbegränsningen nu.

Var förbjudet område för 365 dagar sedan.

Tappade kontrollen idag.
Fick ett hål genom hjärnan,
hjärtat kanske försvann,
glömde nog att det satt i bröstet.
Jag glömde bort vad som var viktigast i kväll.
Glömde jag är.
Glömde mitt löfte till mig själv.

Sprang bort från förnuft och känsla.
Känslan skrek till mig att vända,
varför lydde jag inte?

Det sitter ett hjärta i mitt bröst och det känns nu.
För det är omlindat av dåligt samvete och ånger.
Förlåt mig.

Vill se med bruna ögon, bli sedd i bruna ögon.

206.

There is a house built out of stone
Wooden floors, walls and window sills
Tables and chairs worn by all of the dust
This is a place where I don't feel alone
This is a place where I feel at home




Metafor.

Lyfte vikter i bänkpress,
var faktiskt ganska stark.
Är ganska stark.

Ger kvällen en extra kram.

Står framför mig själv.
Välkomnar morgondagen.



Hörde en röst viska.
Vem där?
Tror jag själv har svaret.

Hög femma. Här uppe.

Brungröna ögon tittar ut genom tågfönstret.
Upptäckte skillnaden
Skillnaden mellan då och nu.
Upptäckte att jag inte krampaktigt höll fast vid trädstammen
som jag så länge trott.
Upptäckte att jag redan var halvvägs upp i kronan
med dinglande ben.
Skymtade solen mellan trädgrenar och löv.

Småsaker gör min dag.

Välkommen tillbaka.

En stjärna lyser i mitt fönster.
Och också i min blick.
Den tändes utan att jag visste när.

Två vänner på ett återfunnet sätt.

Det är kallt.
Kylan gör att kinderna rodnar och kroppen darrar.
Snön gnistrar i skenet från en gatlykta.
Gör att mörkret inte verkar så mörkt längre.
Allt går inte på räls.
Speciellt inte när det är snö ute.
Hoppas att allt som är fel ska blir rätt på något sätt.
För idag gick så mycket fel.
Var fel.

E.O.

RSS 2.0