Sofia.

Subtrahera mitten med höger och vänster.
Vad blev kvar?
Något trasigt.
Det repade sig igen, efter lång tid.
Subtrahera igen och det repar sig ännu en gång.

Ett bestående leende inuti.
Trots att det inte alltid känns eller syns,
det kanske är gömt,
men det är aldrig glömt.

Perspektiv.

Jag ska till Frizon.

Ibland sker under.
De rätta orden från en okänd vän.

Det finns hopp.

Egentligen lovade jag mig själv att inte skriva.
Men jag är sjuk.
I halsen, i huvudet, i kroppen och kanske lite i själen.

Kents sångtexter är de enda som kommer från mina högtalare.
Man måste ställa sig frågan vem man är,
och vem man skulle vilja vara.
Vem är den person som möter din spegelbild?
Är det människan du vill se?
Vem är den människan som du förut trodde var du?


Saknar civilisation och vänner.

Sömnen kommer inte komma än på ett tag.
Har vänt på dygnet och på mig själv.
Ska försöka sova i alla fall.
Tränger bort funderingar och välkomnar minnen.

Har identifierat mig med en ny låt.
Så som min syster. Jag tycker om att kalla henne det trots att hon inte är det.
Hon är en sådan stor del av mig.
Vet innan jag hinner berätta, läser mig som om jag vore ett färdigskrivet blad.
Jag älskar den egenskapen hos henne.
Bara för att hon blir en del av mig,
sammanväxta vid varandra sedan barnsben. Fäst vid dig.
Har separationsångest.
Jag kanske tänker göra som hon har sagt. Eller ska jag?

Jag är mörkrädd. Visste någon det?
Det kompakta och okända skrämmer mig,
liksom fantasier och rädslan att inte se, inte bli sedd.
Kanske är det därför jag utmanar natten,
eller håller jag mig vaken bara för att se morgonen gry
och se allt bli ljust igen, känna skräcken rinna av mig?
Det är kanske båda. Eller det tredje.
Det värsta för mig.
Att vara rädd för sömnen.

Men hur mörkt det än är kan jag inte gömma mig från Gud.
Jag är den svarta myran, på en svart sten i en svart natt.
Jag är sedd.

Reaching for the phone cause, I can't fight it any more.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.

It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now.
Said I wouldn't call  but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now

Han bär fåret.
Ett lamm.
Så liten, hjälplös och så många lamm det finns i hans hjord.
Ser han alla lammen?
Ja.
Han är en god herde. Om ett av fåren skulle försvinna,
då skulle han leta tills det borttappade fåret var tillbaka.
Ingen skulle vara mer lycklig än herden att fåret hittat hem.
"Jag är den gode herden, Den gode herden ger sitt liv för fåren."


Inget annat behövs. För herden har fört det borttappade lammet dit där det hör hemma.

I begynnelsen fanns Ordet,

och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.

Det fanns i begynnelsen hos Gud.

Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

 

Jag ville skriva något bra.
Något som skulle betyda något.
Jag insåg att det bara är ord. Tomma?
Det vet jag inte.
Det finns så många meningslösa ord, de som sårar och förstör.
Jag vet att mina ord har sårat. Då är de kanske inte tomma i alla fall..

Men det finns ju faktiskt ord som betyder också,
någon som säger mitt namn, någon som kanske viskar "Jag älskar dig."
Ordet jag säger inte så mycket, inte heller ordet dig.
Älskar har en innebörd men inte ensamt.
Sätter man ihop de tre orden betyder de något.
Något stort.
Meningsbyggnad är alltså något jag borde jobba på.
Det fungerar inte bara att använda ordet du,
när man egentligen vill få fram de dolda i meningen,
Du är fantastisk.
Det behövs flera ord. Inte bara ett.
Då kanske de inte längre är tomma och betydelselösa.
Då kanske de kan ha en mening, någon kanske kan känna orden.

Jag känner ord, försöker att förstå de dolda i meningarna.
Jag kanske inte bara är ett jag.
Kanske är det början på något mycket större än bara ordet jag.

Det var ta mig tusan den bästa roadtrip jag varit på i mitt liv.
Trots att jag har varit på ganska många..

Jag skulle säga att Bärgnings-Linus blev våran riddare i nöden,
eller onöden..

Det var kül!

Det kom som en blixt från himmelen eller som oväntad present.
Blev överlycklig, skrämd och lite nervös.
Hoppas.
Vågar inte säga något.

Tänkte bara säga att det är inte bra att ha så många cyklar att man inte vet var alla är.
Tänk på det!

Gryning. Grön. Glad. Gud.

Under natt och morgontimmarna har jag varit så där genomglad.
Det har gått alltför länge sedan jag kände den glädjen.
År tror jag.
E.E.E.E.E.E.
Tack.

Balkongdans.
Gryningdopp.
Solsov.

Har gjort illa sig i foten lite smått.
Och skoskav har jag.
Sönderkliade myggbett.
Ett skrapsår på armen.
Annars mår jag prima!

Sommarknäpp i morgon.
Något knäppt på sommaren i Vadsena.
Sommaren är knäpp ibland.
Sommarknäpp med världens bästa människor.
Imorgon.
Idag.

Ibland så gör man en chokladbolls-smet trots att man vet att man inte borde.
Man äter så mycket och så snabbt som möjligt av den där smeten,
Galet va gott det är just då!
Man är värd den där chokladbolls-smeten.
Synd att man ska må så illa efteråt.