Men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.

När det är dimma ute kan det vara svårt att se.
Man får i alla fall se de små glädjeämnena,
det är vindstilla.
Ingen kall vind som blåser in dig på okända stigar.
Trots att din väg just nu är välkänd är det svårt att se var du sätter fötterna.
Lita på magkänslan och minnet att du inte snubblar,
men det finns inga garantier.
Livet är lite lättare när man ser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0