Där inget är sig likt, fast allt är likadant.

Öppnar fönstret i mitt rum.
Jag andas in nattens stillhet,
förvånas av att allt är så tyst.
Inte ens en vindpust virvlar om löven på marken,
det enda som hörs är en bil som snabbt passerar staden långt bort.
Hösten är snart slut. 
För trädet utanför mitt fönster har tappat alla sina löv. 
Ibland önskar jag att jag vore lika stark som en ek.
Fast rotat mot stormar, regn och slag. 
Gammal med stora grenar som sträcker ut sig. 
Vacker. 

Kurt Elling – Leaving Again/In The Wee Small Hours

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0