Sofia.

Ibland tänker jag på en farbror.

En gammal man med förtvinade händer och fåror i ansiktet.

Den gamle mannen har en vilja av stål och är uthållig som få,

aldrig har jag sett en människa så envis och stolt.

Ibland är han hård som sten och kan verka oberörd,

men han har ett hjärta av guld trots att det nu börjar bli svagt.

Hans känslor är ofta gömda bakom en ridå,

men han kan konsten att älska, älska utan ord.

Jag beundrar denna man vars ålder bara speglas i hans kropp.

Jag ser upp till den gamle man som fortfarande kan leka som ett barn,

som beskyddar och försvarar alla han håller kär.

Han som alltid har en hjälpande hand och ser sådant så många andra blundar för.

Den gamle mannen är min farfar, honom håller jag kär.